Münstersystrarna

En olycka händer snabbt och man kan vara glad att det inte händer så ofta. I helgen lekte Vilja och Klara som vanligt men efteråt blödde Klara från läppen. En närmare undersökning visade att en framtand var helt av. Det hela slutade med veterinärbesök och operation. Så nu är Klara en framtand kort.

Knappt hann snön försvinna så kom det massor av gäss i stället på de fält vi brukar gå. Det är ju lätt att gissa vilka två som tycker det här är jättespännande.
Vilja har nu också bevisat att hon besitter den jaktlust vi hela tiden har trott att hon har haft. Hon behöver nu bara höra gäss på avstånd för att direkt reagera.

Är det min tur snart?

På bara några dagar har det gått från skidföre till en hel del barmark och det är verkligen efterlängtat. I dag kunde Klara och Vilja äntligen sträcka ut på snöfria fält och det gick undan.
Vi hittade en snöfri plätt i skogen där vi tränade apportering och passivitet. Vilja får titta på när Klara hämtar apporter och får lite godis då och då när hon är lugn och tyst. Vilja har ganska lätt för att koppla av även om hon helst apporterar också. Klara fick träna på dubbelmarkeringar idag. Vilja fick till sist några enkelmarkeringar där hon inte kunde se exakt var dummyn landade. Hon är duktig på att hitta området där dummyn landat men har inte alltid näsan med sig så det blir lite sökande innan hon får tag i dummyn.

Fint skidföre

Till eftermiddagen hade snön bitvis smält ordentligt

Det blev skidföre en gång till den här säsongen! Det har verkligen känts som om våren har varit i antågande ett tag nu men så i går kväll kom det snö igen.  Ett knappt decimetertjockt täcke som gjorde att det blev ett helt perfekt skidföre. En klarblå himmel och några plusgrader därtill har gjort att det känts som man varit i fjällen idag. En skidtur på förmiddagen och en på eftermiddagen blev det.

Vilja lapar vårsol

Sedan avrundades allt med kastapport-träning med Klara kombinerat med skott-träning för Vilja. Vilja kom i kontakt med skott förra helgen för första gången, då under lek med andra hundar. Idag fick hon smaska på lite hundmat medans skotten gick så det var inga problem nu heller. Klara behöver fräscha upp minnet  för hon försökte lämna av till den som kastade istället för sin förare.

Amir visar stopp-träning med Vilja

I helgen var det valpkurs hos Amir på Långtora. Ett par veckor senare än planerat pga Newcastlesjukan men alla vi som tränar hos Amir är jätteglada över att verksamheten är i gång igen.
En härlig blandning av fågelhundar var det. Setter dominerade men även vorsteh och spaniel var representerade och  så Vilja som ensam münster.
Fokus låg på inkallning och stopp med olika störningar. Det var skönt att se att Viljas inkallning fungerade trots busiga lekkamrater och fasan-vittring. Stopp-träningen har tagit ett stort kliv framåt denna helg för Viljas stopp har inte varit tillräckligt snabbt tidigare.

Kursdeltagare som redan är en duktig fågelfinnare

Tyvärr har alla duvor på gården avlivats så den träningen fick vi klara oss utan. I gengäld var det gott om fasaner i markerna och Vilja fick sina första riktiga fågelkontakter. Gott om snö var det också, förhoppningsvis har snötäcket krympt rejält till nästa gång det är dags att åka till Amir.

Härliga valpbilder på Münsterkullens sida. Vilka fina valpar det blev efter Klaras syster Kaksi(Hedängens Elin).

Den här helgen skulle vi varit med Vilja på valpkurs hos Amir Zand på Långtora. Tyvärr blev det inte så för Newcastlesjukan har drabbat Amirs gård. Det här är otroligt tråkigt för Amir och hans familj. Man kan också undra över vad det här kommer att innebära för oss som håller på med fågelhundar i Stockholmsregionen. Amirs gård har blivit den givna platsen att träna på och nu kan man bara hoppas att det här inte blir så långvarigt och att Amir kan fortsätta med sin verksamhet.