I morse vaknade vi till ett decimetertjockt snötäcke. Apporteringskursen blev inställd och det var bara att försöka sova en stund till.
Det var först på eftermiddagen vi kom ut en sväng och då var det en mycket lycklig Vilja som flög fram i snön.
Nästa helg blir det nytt försök med apporteringskursen utan snö, tack!
I dag har det varit fältprovsclinic på Långtora och då träffade vi Klaras och Viljas halvsyster Isa med matte Ann-Charlott. Så på samma bild är tre hundar med samma fantastiska pappa, Rogstabergets Jackson Browne och varsin lika fantastisk mamma. Klara t.v. som är efter Rotuas G-Tindra, Vilja i mitten efter Quelle vom Oberesch och till höger Isa efter Rödhammerens Cirka.
Niemiapajan Väpä
Klara
Niemiapajan Vikke
Niemiapajan Vilja
Vilken fantastisk dag vi hade i söndags. För första gången var vi tillbaka i Finland sedan vi hämtade hem Vilja. Det blev ett glatt återseende av Viljas uppfödare Jouko och Viljas syskon Vikke och Väpä.
Vi träffades i Lojo där syskonen var anmälda till utställning. Tretton münstrar var anmälda totalt. Domare var Erja Nummi som också är avelsråd för Kleiner Münsterländer i Finland. Hon missade inte en detalj och alla hundar fick en grundlig bedömning. Vikke och Väpä var anmälda i juniorklass. Väpä fick Very Good och Vikke fick Excellent. Vilja var anmäld i unghundsklassen och även hon fick Excellent. Alla syskonen fick bra kritik men ansågs något outvecklade för att nå högre prisvalörer just nu.
Även Klara var anmäld och hon var den enda münstern som var anmäld i jaktklass. För att få ställa upp i jaktklass i Finland måste man ha jaktprovsmeriterna för championatet klara. I Finland ska man ha två andrapris eller ett förstapris i öppen klass som merit för att kunna bli champion. Klara har ju sina två andrapris så därför kunde hon ställa upp i jaktklass. Klara fick Very Good.
Efter varje bedömning hade domaren en genomgång av hunden inför publiken. Det är mycket trevligt när domaren tar sig tid med det.
Det var som sagt en tuff bedömning och endast tre hundar fick CK. BIR blev Viljas medtävlare i unghundsklassen Jade vom Heiligenwald.
Vi kände oss verkligen väl omhändertagna och välkomna även om språket begränsar oss ibland. Stort tack till Elina Lustig som ställer upp och tolkar och som är så kunnig och engagerad i vår ras.
Vi sov gott allihop på båtresan hem, glada och nöjda med vår dag.
Alla fina bilder är tagna av Jouko Silvola.
Klara hamnade lite på efterkälken när vi var ute på lunchpromenaden i dag. Så kommer hon springande med ett rävhuvud i munnen! Man kan verkligen undra var resten av räven tagit vägen. Av den lilla päls man kunde se verkade det inte heller vara någon skabbräv, tack o lov!
DKCH MARKPR Fuglevang`s Jaco
Äntligen har vi bestämt oss för att Klara ska paras. Så nästa gång Klara löper styr vi kosan mot Danmark. Tilltänkt hanhund är Fuglevangs Jaco. Klara och Jaco blir en spännade kombination av svenska, norska, danska och tyska linjer. Jaco ska få en egen presentation här på bloggen inom kort.
Parningen är godkänd av både svenska och danska avelsrådet
Klara bör löpa senast i maj.
Mer information om Jaco finns på på danska hanhundslistan och på hans egna fina hemsida. Besök gärna den!
Karin med Allit , till vänster, och Björn med Trissa, till höger
I morse bar det i väg på fältprov med Vilja. Egentligen skulle vi bara tränat den här helgen men när det fanns plats kvar på ett särskilt prov idag så hakade vi på. Det kändes väl inte så lustigt i morse eftersom det var -13 och dimma när de första hundarna släpptes på fältet. Dimman lättade så småningom och kylan släppte också även om det var minusgrader hela dagen.
Matte med Vilja
Fåglarna var svåra och lyfte snabbt eller löpte i väg. Vilja hade ett stånd i första släpp men när domaren gick för att ställa sig i bra skjutläge så hann fasanen löpa undan. I andra släpp lyfte det lite fasaner runt Vilja innan hon fattade ett fast stånd vid en liten skogsdunge. När domaren gick fram lyfte en fasan bredvid Vilja men hon stod fast och reste sedan en fasan som domaren saluterade. Tyvärr så lyfte det fler fasaner i närheten av Vilja under resten av släppet och det blev ingen mer situation. Vilja var den enda hunden som fixade fågel innan lunch men domaren tyckte att hon var för hårt belastat pga alla fåglar som lyft runt henne för att hon skulle få fortsätta. Det blev en 6:a på fält och en 9:a på apporten.Vi är ändå jättenöjda, Vilja är bara 15 månader och har redan ett godkänt fältbetyg i ÖKL.
Det var även jättekul att träffa Björn som kommit ända från Alingsås med sin unghund Trissa. Tyvärr hade inte Trissa fåglarna på sin sida men det var svårt i dag. Av åtta hundar var det bara tre som blev godkända trots att det var så gott om fågel.
Nu hade alla lämlar försvunnit i fjällen och då tog det inte lång tid för Vilja att få upp intresset för ripor i stället. Redan under första skidturen lyfte en flock ripor framför nosen på henne och det räckte. Riporna var väldigt på sin vakt och lyfte för det mesta på ganska långt håll. Det blev ändå många situationer och Vilja utvecklade en smygande stil där hon sakta närmade sig riporna på långt avstånd. Sen var det bara att se hur nära man kom innnan de lyfte. Det är ingen tvekan om att ripstammen återhämtat sig ordentligt men det som också är kul är att det även fanns gott om orre i år. Där kan man verkligen prata om skygga fåglar, de fick man bara se på långt avstånd.
Lite pretentiöst att ha en egen årskrönika men vi har verkligen ett händelserikt år bakom oss. Det är dessutom alltid bra att reflektera och tänka över vad det som varit för att gå vidare.
För ett år sedan hade vi precis fått hem Vilja, hon var då ett oskrivet blad. Hon verkade ganska tuff från början men visade sig vara en mjuk hund som verkligen vill vara till lags men samtidigt har hon en otrolig jaktlust.
Året har inneburit en hel del träning för att få fason på Vilja, detta gjorde att Klara fick hänga med på träning också och det blev en nytändning för hennes del.
Årets början var minst sagt kylig och Vilja som inte upplevt annat än snö och is blev verkligen förvånad när det blev öppet vatten i mitten av april. Vattenapporteringen var inget naturligt från början men snart hade Vilja kommit över sin respekt för vattnet och nu älskar hon att bada.
Det såg väldigt lovande ut för Klara som gick för fullt under våren men så började hon lite oväntat att löpa mycket tidigare än planerat redan i augusti. Vi gick trots detta ett skogsprov där skendräktigheten redan började märkas men Klara skötte sig hyfsat ändå. Vilja har inte löpt ännu så det väntar vi på.
Vilja har gått för fullt sedan första dagen hemma och hon har visat sig mycket lätt att träna. Det enda problem vi har är jaktlusten som leder till en del häftiga eftergångar om man inte är snabb med pipan.
Under både vår och sommaren var det problem med släpspåret för både Klara och Vilja fast på olika sätt. Klara ville ha fågeln för sig själv och Vilja var för snabb och tappade bort spåret. Detta innebar mycket spårträning och det gav resultat. Både Klara och Vilja blev utsedda till bästa spårhund i sina respektive klasser och prov.
På fem jaktprovsstarter under året har Klara och Vilja gått till pris på fyra av dem. Två förstapris i UKL och två andrapris i ÖKL, en mycket bra utdelning.
Jakt har det också blivit under hösten både på fält och i fjällen. Tack vare att Vilja var så framgångsrik på prov i början på oktober så kunde vi åka till fjällen en extra gång under hösten.
Årets höjdpunkter var:
1. Viljas andra jaktprov när det fälldes fågel för henne första gången. En helt perfekt situation som hon skötte så himla fint. Dessutom apporterade hon fälld fasantupp utan minsta tveksamhet.
2. Klaras eftersöksprov i slutet av juli. Nästan 30 grader varmt och ett släpspår över ett torrt hygge med kraftig sidvind. Hon skötte sig så fantastiskt bra under dessa omständigheter och fick pris som bästa spårhund.
Nu blickar vi framåt mot 2012. Nu när alla vaccinationer är klara hoppas vi att allt fungerar så vi kan åka till Finland och Junkkari i höst. Ett nytt år och mycket träning har vi framför oss för att få upp Vilja till öppenklass-nivå. Klara kommer säkert att hänga med på ett hörn under 2012 också så vi får se vad det slutar.
