Leo(Münstersystrarnas Baravelli) har varit på utställning i Norge. Det gick så bra att han blev BIR(Bäst i rasen)-valp.
Leo är från vår och Klaras andra kull. Pappa är Amoritz.
Stort grattis till Monika och Tor! 🙂
På dagens internationella utställning i Högbo bruk blev Leon BIR(bäst i rasen).
Kritiken skäms inte för sig:
Utmärkt helhet, kraftig proportionerlig hund,stark överlinje, bra vinklar fram. mycket bra vinklar bak, bra ben och tassar, parallella effektiva rörelser, balanserat steg, bra hårlag och temperament.
Domare var Fredrik Norgren.
Det här är Leons andra officiella utställning och nu har han blivit BIR båda gångerna.
Det är bara att gratulera Janne och Eva-Lena till en fin och trevlig hund. 🙂
Så var säsongens första ripjakt avklarad. Tvvärr lite kort men otroligt varierande. Första dagen hade vi hyfsat med fågel men det blev bara stötar hela tiden. Regnet bidrog antagligen till detta. Det hade regnat mycket innan och var väldigt blött och första dagens jakt avslutades med ett par timmars hällande regn. Det var inte nog inte någonting som var torrt när vi var tillbaka i stugan.
Dag två var vi på samma område och nu visste vi ju lite var riporna höll till. Elsa stod för taktpinnen och stod omgående för en stor kull ripor och hennes första fällning var ett faktum. Jaktens roligaste minne.
Det visade sig finnas gott om fågel på denna mark och det blev lite med i säcken hem denna dag. Andra minnen från dessa två dagar är Tindras silhuett på fjälltoppen, hon gick väldigt stort till att börja med. Viljas silhuett fick vi också se för även hon gick ut ordentligt. Kanske inte så praktiskt att jaga över men alltid kul att se hundarnas glädje över att få sträcka ut.
Sista dagen var vinden hård och dessutom nytt område. Inte en fågel men det var inte lätt i den hårda vinden för Elsa och Vilja som ensamma fick kämpa denna dag.
Förutom ripjakt var lyckan med svampplockningen väldigt god, ett riktigt kantarellår.
Som vanligt lämnar man fjällen med mycket minnen och en längtan till nästa gång.
Nu är alla valpar i Klaras och Münstersystrarnas första kull HD-röntgade.
Fem stycken har A-höfter och en har B-höfter. Resultatet står på respektive valps sida.
Ett mycket bra resultat och vi är jätteglada över att alla valpköpare röntgat sina valpar.
Grattis till Ozzy, Bono, Leon, Elsa, Tero och Sofus på tvåårs-dagen!
Tiden rullar snabbt och i dag är det hela två år sedan vi fick vår första kull. Sex små valpar som har vuxit till sig rejält. Hanhundarna har blivit stora och kraftfulla och enda tiken, Elsa är en mycket feminin liten dam.
Alla är röntgade med bra resultat. Vi väntar på det sista resultatet men av de fem som är klara är fyra st HD A och en HD B. Det är väldigt bra att alla valpar i en kull är röntgade.
Mentalt sett är kullen mycket jämn. Glada och uppmärksamma hundar, lättlärda men mycket bus är det fortfarande.
Det finns nya bilder på alla födelsedagsbarn på deras respektive sida. Här får ni en bild på de små sötnosarna innan de lämnade oss i september 2012.
Som uppfödare får man massor med frågor om alla möjliga saker. Man försöker svara så gott man kan hela tiden utifrån den erfarenhet man har.
Kleiner münsterländer är ju framförallt en jakthund men ska också fungera som en familjehund.
För oss är våra hundar både jakthundar och sällskapshundar. Att de fungerar för jakt är det ingen tvekan om. Däremot är det alltid lika fascinerande att vara ute med dem i andra sammanhang.
Vi har precis varit ute på några dagars semestertrip. Vi har hälsat på släkt och vänner. Vi har turistat i stadsmiljö, bott på hotell och ätit på restaurang. Hur har det gått med hundarna då?
Hos släkt fungerar det alltid bra, där känner de igen sig. Man kan helt klart konstatera att vistas i stadsmiljö är inte det de gillar mest men följer snällt med. Hela tiden kommer det fram människor och vill klappa och prata och det är väl det de gillar mest. Speciellt Klara som är en riktig kelhund.
Att bo på hotell går också väldigt bra. Hundar som kan varningsskälla hemma är helt tysta. Att få ta del av smaskigheter från hotellets frukostbuffe har blivit en vana som är mycket uppskattad.
Restaurangbesök går också väldigt bra. De lägger sig snabbt till ro och tar det lugnt. Har man tur hamnar man på en restaurang där hundbesök är verkligen välkomna och hundarna får ett ben att tugga på tillsammans med vattenskålen som man får på de flesta sällen.
Så sammanfattningsvis kan man väl säga att det är väldigt kul att resa med hund. Man pratar med människor som man aldrig skulle gjort annars och blir vänligt bemött. Det är dock viktigt att komma ihåg att alla tycker inte om hundar och en del är rädda för hundar. Visa alltid stor respekt för medmänniskor när man är ute och reser med sin hund.
Igår hade vi kennelträff för A- och B-kullen hos Münstersystrarnas kennel. På programmet stod eftersöksträning.
För A-kullen var det en test på vad det innebär att starta i Öppen klass. A-kullen blir två år i juli och tar därmed steget upp i Öppen klass.
För B-kullen som är 5,5 månader var det en dag där man fick prova på unghundsmomenten och se vad man ska kunna prestera i öppen klass och elitklass.
Under förmiddagen hade vi spårträning. Alla i B-kullen fick gå ett något kortare släpspår med fågel, än de 100 m som tävlingsreglerna säger. Spårningen var inga problem och alla fick hem sin fågel mer eller mindre snabbt. A-kullen har en ny utmaning i öppen klass där arbetet är mer självständigt än i unghundsklass. Även här spårar hundarna utan problem det fattas bara lite träning av att bära hem och lämna av fågeln.
På eftermiddagen tränade vi vattenmomenten. Två elithundar visade hur dirigering på vatten går till. Efter det var det öppenklass-vatten för A-kullen. Nytt för dem var skott och dold fågel. Bra stadga i skottet men även här lite mer träning av vissa delar av momentet så kommer det här att gå som en dans. För B-kullen fungerade stadgan i kast förvånansvärt på dessa unga hundar. Även här kom fåglarna in mer eller mindre fort. Alla tog väl inte den enklaste vägen tillbaka, tex. min egen Tindra som försvann ett tag i vassen.
En dag som gav nya tankar och idéer på hur man kan träna vidare. Alla har dock kommit långt och med lite mer träning kommer man att klara av att gå ett eftersöksprov med klart godkänt på båda momenten.
Tack alla valpköpare för att ni arbetar så fantastiskt bra med era hundar och tack till Peter som upplät sin mark till oss och som svingade fågel så bra! 🙂
I dag har vi haft andra valpträffen på Långtora Hund och sport med B-kullen. Det blev en mycket varm dag och vi blev nog alla en nyans rödare där i solen.
Valparna är nu knappt fem månader och det var mycket kul att se vilka framsteg som har skett sedan förra gången. Vi hann med att träna på en mängd olika saker eftersom alla varit så duktiga att träna mellan gångerna vi ses. Inkallning och stopp funkade mycket bättre denna gång. Alla kunde stoppa sina hundar vid uppflogsträningen med duvor och det var oerhört glädjande. Det ser väldigt lovande ut inför framtiden, bra jobbat allihop!
I lördags, 26 april, blev valparna i B-kullen fyra månader. Detta sammanföll med den andra valpträffen.
Den här gången var vi hos Amir på Långtora Hund och Sport. Vi fick en ordentlig genomgång av det som är viktigast att kunna, inkallning och stopp. Sedan fick vi träna på detta med stegrad svårighetsgrad.
Till sist fick alla valpar prova på fågel. Intresset var stort bland valparna givetvis. Alla fick stå och resa. Valparna visar redan upp stor jaktlust och Greta och Tindra var de som var mest glada i att springa lååångt efter fågeln.
Det var väldigt kul att alla valparna kunde vara med. Alla har jobbat bra med sina hundar och de kan mycket redan vid fyra månaders ålder. Det var nog både trötta valpar och ägare som åkte hem fullproppade med nya intryck och massor med träningsråd. Ska bli väldigt spännande att se hur valparna utvecklats till nästa gång.
Så blev Viljas jaktchampionat klart. Häromdagen gjorde vi spår och vatten, eller eftersöksgrenarna som det också kallas. Vilja skötte sig galant. Först hämtade hem gåsen utan problem. Efter det var det dirigering på vatten. Även det gick jättebra, Vilja simmade ut , tog vinden helt rätt och man såg direkt när hon fick vittring av anden. Hon bärgade hem den utan problem och verkade inte bry sig ett dugg om att det var kallt i vatten.
10 – 10 blev betyget och det betyder att förstapriset på fjället är klart. Tre deltagare var vi på provet och det gick bra för alla hundar vilket var väldigt kul.
Därmed var också alla moment klara som behövs för ett jaktchampionat. Två förstapris, varav minst ett på ordinarie prov, godkänd anlagsklass i viltspår och lägst Good på utställning.
Nu får vi glädja oss åt detta och kan fira påsk med ett leende på läpparna.
Glad Påsk till alla läsare av Münstersystrarnas blogg. 🙂