Är det min tur snart?
På bara några dagar har det gått från skidföre till en hel del barmark och det är verkligen efterlängtat. I dag kunde Klara och Vilja äntligen sträcka ut på snöfria fält och det gick undan.
Vi hittade en snöfri plätt i skogen där vi tränade apportering och passivitet. Vilja får titta på när Klara hämtar apporter och får lite godis då och då när hon är lugn och tyst. Vilja har ganska lätt för att koppla av även om hon helst apporterar också. Klara fick träna på dubbelmarkeringar idag. Vilja fick till sist några enkelmarkeringar där hon inte kunde se exakt var dummyn landade. Hon är duktig på att hitta området där dummyn landat men har inte alltid näsan med sig så det blir lite sökande innan hon får tag i dummyn.
